flytta till london

Det är en regnig fredag i slutet av augusti 2009. Om mindre än 24 timmar kommer jag att ha åkt över Nordsjön, burit på tunga resväskor tills jag får blåsor på händerna och firat att jag numera är Londonbo.

Men än så länge skrubbar jag rent mina väggar från smuts och små blommor som jag för flera månader sedan ritade dit med bläck. En vän tar kontroll över flyttstädningen för mina tankar finns någon annanstans. Känslorna pendlar emellan förväntan, saknad, glädje och rädsla. Allt som har varit mitt liv de senaste 2 åren har redan fraktats bort i en släpvagn, vänner & familj har blivit omkramade och de nödvändiga adressändringarna är redan gjorda.

Tillslut har vi skrubbat rent varenda litet hörn av studentrummet ifrån tecken på att jag någonsin har bott där. Tröttheten gör kroppen tung och jag vill mest bara få klart allt, så jag tänker knappt på att det är sista gången som jag stänger dörren till mitt gamla rum, passerar köket, tar hissen ner och går ut igenom porten. Jag har gjort det tusentals gånger förr, men nu blir det aldrig mer. Snart ska jag förverkliga min dröm om att flytta utomlands. Jag känner mig inte mentalt redo för det, men vi går ändå ut i ösregnet bärandes på all min packning. Ett steg i taget.

Det är nästan midnatt när vi kommer till hennes lägenhet. Vi drar snabbt av oss de blöta kläderna och äter kalla pommes frites sittandes på golvet. Hennes hund iaktog oss noga. Jag är vansinnigt trött, vi ligger vakna i sängen i några timmar ändå. Vi pratar om hemligheter, kärlek, problem och om våra egna karaktärsbrister. Vi pratar om sådant som ens är väldigt svårt att erkänna för sig själv och speciellt inför någon annan. Under de få timmarna kommer vi närmare varandra än vi någonsin gjort tidigare.

Bara fyra timmar senare ringer båda väckarklockorna och det är dags att påbörja resan till mitt nya kapitel, till London. Det är ett nytt kapitel som börjar med blåmärken, trasiga naglar och svullna fingrar. Jag bär och släpar väskorna. Ett steg i taget. Hela tiden framåt. Ett steg till. Pendeln till tågcentralen, nya blåmärken och smärta när jag släpar allt till flygbussen. I London ligger stora delar av tunnelbanan nere pågrung av reparationer och det är inte förrän på kvällen som jag äntligen kan krama om mina bästa vän, hoppa in i en taxi och börja mitt lilla Londonäventyr.

(Psst. Bilden är lånad härifrån.)