20130826-DSCN8386small20130826-DSCN8395small

Jag råkade visst glömma det här inlägget i min utkastfolder. Opps.

I måndags var det dags för den stora dagen på Notting Hill Carnival. Söndagen är ju som sagt mycket mer familjevänlig och mycket mindre kaotisk. Kaoset började redan innan jag hade hunnit träffat mitt lilla tjejgäng med en temp. nedstängd tunnelbanestation och eftersom vi alla åkte ifrån helt olika håll så fastnade vi alla i olika delar av London.  Tillslut lyckades vi hitta varandra och tog bussen mot Notting Hill, men det var så mycket trafikstockningar att bussen gav upp och tvingade av oss halvvägs. Vi gick längs med gator som mest kändes som ett hav av människor eftersom alla var på väg till samma ställe. Det var bekväma skor, petflaskor med alkohol och musik som pumpades ut ifrån olika högtalare/lastbilar/barer/telefoner.

Vi hittade karnivaltåget och hoppade in. Det var kaos, trångt och dånade musik. Vi försökte dansa lite, men precis som nästan alla andra så slutade vi snart för att undvika trampa folk på tårna. Istället hade vi fullt upp med att hantera folkmassan, undvika att snubbla på något/någon och att bli överkörd av en karnivalbussarna. Eller att bli hopklämd emellan tusentals människor. Precis bakom oss stod ett litet tåg av 4 personer som tar i allt de kan och juckar mot varandra. Bara några minuter senare försöker polisen i panik bryta upp folksamlingen och alla blir skickade åt olika håll.

Resten av festivalen går vi mest framåt för det är nästan omöjligt att stanna upp. Det är bara att följa med folkmassan framåt. Många av gatorna är avstängda och de flesta av dansfesterna går inte att komma till. Polisen släpper knappt in några nya människor för det är redan packat, så istället köper vi pimms och mat längs med vägen och tar oss sakta framåt. Vi kliver i skräphögar för det är omöjligt att upptäcka alla i förväg på grund av alla människor. Istället för att ha kul så har vi fullt upp med att hantera folkmassan, ta oss framåt och se till att vi inte tappar bort varandra eller våra grejer.

Det är inte förrän i slutet av området som folkmassan äntligen börjar avta och vi får plats för att stanna upp, dansa lite och bara umgås med varandra. Bilderna är förresten tagna därifrån och för de som tycker att det är mycket folk på bilderna så kan jag meddela att det där var de lugna gatorna längst bort. Efter att gått i flera timmar hade vi alla tre tröttnat och försöker leta rätt på närmaste tunnelbanestation. Gatorna är ju avstängda så det går inga bussar och alla de närmaste tunnelbanestationerna är som vanligt stängda för att kunna sprida ut och hantera folkmassan. Så vi går ännu längre tillsammans med alla andra trötta själar, letar tunnelbanestationer i google maps bara för att upptäcka att även den är temporärt stängd och blir ivägskickat på nytt. Så vi går ännu längre och i slutändan så har vi gått i nästan 1 timme för att försöka ta oss till en tunnelbanestation för att kunna ta oss hem.

Vi kommer till Paddington och delar upp oss. M. åker mot Victoria station och jag och L tar oss mot Kings Cross. Vi tar tunnelbanan i en station innan vi bli tvungna att byta tunnelbana på nytt i Edgware Road. Vi tränger oss men kommer ändå inte med på nästa tåg därifrån så vi måste vänta för det är helt enkelt för mycket folk. När vi ska byta linje i Kings Cross så blir vi ivägskickade i långa omvägar, så jag ger upp och går hem. Det tar mig ytterligare 40min att promenera hem, men jag är så trött på tfl det inte gör så mycket.

Sammanfattningsvis så älskade jag söndagen av Notting Hill Carnival, men måndagen var mest för mycket. Definitivt en upplevelse, men ja.. söndagen var helt klart bättre.

20130825-IMG_2593small20130825-IMG_2587small20130825-IMG_2604small-2

I helgen var det som sagt dags för Notting Hill Carnival som hålls varje August Bank Holiday Weekend. Det har alltid varit något som kommit i vägen de andra åren, så det var min första gång. Och jag längtar redan lite efter nästa års carnival. I söndags var det som sagt den lite mer familjevänliga dagen så det var rätt lugnt. Det var fortfarande massor av folk ute på gatorna och överallt såg man människor med alkohol i handen.  Det såldes mat och drinkar längs med gatorna och ifrån trädgårdarna. Stämningen var på topp och alla var bara så himla glada. Det spelades musik överallt och folk dansade. Det tog inte så lång tid innan man hade dragits med i stämningen och gick med i danstågen.

Jag gillade faktiskt söndagen mycket bättre än måndagen. Men de flesta av mina vänner undviker söndagen som att det skulle vara tråkigt bara för att “det är ju familjedagen”. Fast nästa gång måste jag tvinga dit dem i alla fall för söndagen var som när festen är bäst. Du vet, den där magiska mittemellan perioden när alla är glada, sociala och lagom fulla innan allt börjar spåra ur. Precis så var söndagen. Stämningen var på topp, alla var glada och jag såg inte en enda som var sådär jobbigt full.  Dessutom så var det mindre trängsel och man kunde utan problem umgås ett större gäng eller dansa utan att kliva någon på tårna. Måndagen var också en upplevelse, men det gick åt så mycket energi för att ta sig igenom folkmassorna, försöka undvika att få matkladd ifrån omgivningen och att inte tappa bort vännerna. Och så var man tvungen att nästan alltid vara i rörelse för det fanns verkligen ingen plats att stå på.

20130826-IMG_2612small20130826-IMG_2615small

Igår började jag och V dagen med en liten brunch på The Breakfast Club. Jag antar att de flesta Londonbor har redan ätit sig igenom i alla fall delar av deras meny. Älskar det stället och jag bor ju alldeles i närheten så vi brukar passa på och äta frukost där när kön inte är så lång. Men alltså, vilken kö det kan bli ibland! Jag fattar inte att folk orkar köa i nästan 1 timme ibland för lite frukost.

Tricket är att komma dit innan 10.30. Tror att vi kom dit ganska exakt 10.20 och hade två personer framför oss i kön. 3-5minuter senare så stod det 7 personer efter oss. Sen när vi gick så ringlade kön runt hörnet. Annars brukar vårat backup alternativ vara Ruby Cafe som också ligger vid Hoxton Square. De har inte alls lika mycket att välja på, men deras grekiska yoghurt med granola och div. färska frukter och bär är riktigt god. Och dessutom så är jag lite besatt av deras Päron och halloumi sallad. De ligger vid 8/9 Hoxton Square och kan rekommendera det stället om du vill inte orkar köa.

När det gäller The Breakfast Club så försöker jag att prova mig igenom deras meny, men än så länge så har jag inte hittat någonting som är lika fantastiskt som deras Äppel & Kanel French Toast. Resten av menyn är riktigt god den med, men den där toasten alltså.. Den är så vansinnigt god! Och full med socker och onyttigheter, fast det behöver vi inte fokusera på nu. Igår tog jag en smörgås med rökt lax och äggröra som även den var god.

20130825-IMG_2604small-2

Det har verkligen varit fullt upp hela helgen. Jag kom precis hem ifrån en brunch och nu ska jag mest duscha, byta om och sen möta upp några vänner för den andra dagen av Notting Hill Carnival. Jag ångrar att jag inte har varit där tidigare för det är som en enda gigantisk dagsfest. Stämningen var på topp och det var musik och fester precis överallt längs med gatorna. Så himla kul!

Igår var det den liiite mer familjevänliga dagen, fast det såldes alkohol precis överallt ändå. Och allt var så extremt oreglerat, laidback och kul. Vissa som bodde där hade öppnat upp deras hem och sålde drinkar, mat, ansiktsmålning, m.m. ifrån deras trädgårdar. Idag är den stora festdagen och eftersom det är röd dag och dessutom bra väder så kommer det att bli helt galet!

Det märks att det inte har blivit så mycket sömn de senaste dagarna. Klockan är inte ens ett och jag sitter redan och smågäspar så det får bli en rejäl dos kaffe innan jag drar iväg. Det kommer naturligtvis att komma en bättre uppdatering senare, men just nu kallar livet!

hammersmith londonhammersmith london

Nu pluggar jag visserligen, men annars är jag så oerhört trött på alla de här temp. jobben som hela stan verkar vara fylld av.

På något sätt så har jag fastnat lite. För det är klart att det finns temp. jobb som är mer eller mindre säkra och stabila. Men för mig verkar det mest vara antingen fast anställning eller väldigt osäkra och tillfälliga jobb som gäller. Det i fredags t.ex. varade bara en dag och sen var det klart. Och de flesta andra jobb som har tittat på utanför min sektor har timlöner som ligger på ungefär 60% jämfört med vad jag normalt brukar få.

Jag längtar verkligen till den dagen då jag kan ta ut min examen, börja söka mer kvalificerade arbeten och slippa den där osäkerheten om jag ens har jobb nästa vecka eller inte.

Efter jobbet, gick jag ner till Themsen. Jag skulle ändå hem till pojkvännen lite senare så det var ingen ide att åka hem emellan. Jag brukade känna ett helt litet gäng av människor som bodde i Hammersmith, men alla har av olika anledningar gett upp om London och flyttat hem igen. Istället köpte jag med mig en liten kartong blåbär och satte mig med den här utsikten och med min älskade kindle i ena handen.

Det var varmt och kallt om vart annat, motionärer sprang förbi och jag kunde inte koncentrera mig på någonting alls. Kände mig så rastlös, men det kändes inte heller så värt att åka någon annanstans heller. Tillslut kunde jag åka vidare hem till honom, vi lagade lite mat och lade oss framför en film. Jag somnade nog t.om. före honom, men så kan det bli ibland.