Efter vår första natt i Marrakech så vandrade vi ut till hotellets innergård för lite frukost. Det är mysigt där med alla palmer, växter och den lilla poolen i mitten (som nog mest är till som dekoration). Frukosten visade sig mest bestå av te/kaffe och bröd i olika former.

Sen var det upptäcka staden. Vi hade råkat bokat ett hotell som låg gömd bakom en väldigt massa gränder, hörn och omärkta små portar. Det var bara att inse att vi skulle hinna gå vilse flera gånger om. Vår plan var att först hitta vägen ut ur Medina och till de något större (och rakare vägarna). Det gick sådär. En hel drös inofficiella guider och människor ville guida oss i alla möjliga riktningar (tips: undvik dem) och det är svårt att se några riktmärken alls då allt mest bara är trånga gränder kantade med orange väggar. Efter ett tag så fick vi syn på våra första turister (ett ungt brittiskt par) och vi slog oss snabbt ihop. Det är lättare att vara fyra än två som försöker manövrera sig fram längs med gatorna.

Den första dagen så fick kameran mest ligga orörd i väskan. Vi hade fullt upp med att försöka klura ut vart vi var, läsa kartan, skaka av oss förföljare som ville visa oss den “rätta” vägen och hantera aggressiva försäljare. Engelskan visade sig även vara rätt värdelöst och vår franska var.. ja.. rätt begränsad som sagt.

Vilka det är som brukar köpa levande små sköldpaddor har jag ingen aning om men vi tackade artigt men bestämt nej.

Stora delar av första dagen kan närmast beskrivas som förvirring, kaos, åsnor och trötta fötter. Men att gå vilse i  den gamla stadsdelen Medina hör liksom till. Så efter ett tag så blev det dags för en paus och en sen lunch.

Där åt vi vegetariska tagines, drack mintte och kaffe medan cafeets egna katt lekte mellan stolarna. Två amerikanska turister försökte mata den med torr kattmat, men katten tittade mest förbryllat på maten och konstaterade att det finns godare mat än så att få. Efter vi var mätta och nöjda så frågade jag servitören om vägen till det stora torget. Ett bra tips är att undvika alla inofficiella guider som vill ta dig på alla möjliga omvägar för att tjäna lite pengar och fråga servitörer o.dyl. istället som inte tjänar något på att skicka iväg dig i fel riktning. Med hjälp av hans vägbeskrivning manövrerade vi oss snabbt igenom alla marknadsstånden i Souks och kom helt rätt. De trånga gatorna öppnade helt plötsligt upp sig mot ett stort marknadstorg! Och raka gator! Med bilar! Och turister nästan överallt!

Vilken kontrast att helt plötsligt kunna orientera sig och vi hittade till och med en restaurang där de serverade öl. Hela tiden såg man turister som frågade restaurangerna om de serverade alkohol och så fort de fick ett “nej” till svar så vände de sig om med en stor suck och gick. Alkoholen flödar inte direkt i Marocko om man säger så..

Efter att hängt lite i restaurangen och ätit upp alla nötter som vi fick med våra öl så var det dags att röra på oss. Vi tog oss en tur bland alla matstånden som snabbt började byggas upp inför nattmarknaden. Det var mest torkad frukt, juice, lite souvenirer. Så istället åt vi middag på en av restaurangerna längs med marknaden. Fin utsikt var det även om kameran inte riktigt klara av att göra den rättvis.

V var lite feg och valde friterad fisk med ris, medan jag provade deras fisk tagine. Jag levde mest på tagines hela veckan och det här var för övrigt den bästa som jag hade. Efter några varv till runt de närmaste kvarterna så var det dags att ta oss hem till hotellet. Fast det gick inte riktigt så som vi hade tänkt oss och krävde 4 taxiresor, ett besök på flygplatsen och en polis. Fast det tar jag i ett eget inlägg en annan dag.

Efter att ha tålmodigt ha väntat i över en timme vid passkontrollen så stod vi äntligen officiellt på marockansk mark! Jag hade redan pratat med hotellet och ordnat med en chaufför som tålmodigt stod utanför och väntade på oss. Om man vill och orkar så går det faktiskt att  till Marrakech ifrån flygplatsen. Fast utan en karta och med resväskor i händerna så kändes transfer som en väldigt bra idé. Dessutom insåg vi väldigt snart att nästan inga av de lokala taxibilarna kunde hitta till vårt hotell.

Efter ett litet tag i bilen så var det dags att åka in i de mer centrala delarna av Marrakech. Marrakech är fullt av sådana här små portar som vi var tvungen att köra igenom för att komma till vårt hotell. Och så var det en och annan häst och åsna på vägen som drog människor och varor.

Mitt i den gamla stadsdelen Medina och efter en labyrint av trånga gångar och omärkta dörrar kom vi fram till en svart dörr. Vid sidan om  satt en pytteliten skylt som skvallrade om att vi hade kommit till Riad Nabila. I samma ögonblick insåg vi att vi aldrig någonsin skulle ha kunnat hittat dit själva. Det bästa med stället var deras innergård.

Inne i en av deras små salonger så blev vi serverade te och småkakor medan vi försökte fylla i formulär på franska. Våra kunskaper sträcker sig ungefär så långt till “oui” och så “Voulezvous coucher avec moi” förstås. Fast det sista är kanske inte helt rätt att slänga ur sig hur som helst och speciellt inte i ett land där sex utanför äktenskapet fortfarande är olagligt.

Tillslut blev i alla fall visade till rummet och efter vi hade gått och frågat så fick vi också nyckeln till rummet i form av ett hänglås. Inte sådär jätte säkert alltså och inte heller fanns det där kassaskåpet som enligt deras egna hemsida skulle finnas i rummet.

Badrummet och duschen med ett avlopp som det nästan var stopp i.. Det var bara att konstatera att nu var vi i Marrakech och man får helt enkelt ta seden dit man kommer! Dvs. badtofflor på fötterna och duscha halvt ståendes utanför och liksom luta sig i duschen. Det är en konst som vi bemästrade rätt bra på slutet. Resten av kvällen spenderades med att utforska det absoluta närområdet (för att inte gå vilse) innan vi gick och lade oss.

Jag har en hel del att ta igen nu, så alldeles snart så ska jag och mina böcker vandra ner till biblioteket och plugga. Det är fullt upp som sagt, så jag har inte riktigt hunnit gått igenom alla bilder ifrån Marrakech. Men här kommer i alla fall 3 bilder tillsvidare. Jag blev förresten rätt förvånad när jag insåg att det inte bara är öken utanför städerna.


20121230-IMG_2366small

Flygresan till Marrakech alltså. Om det bara skulle vara så att allt blir uppfyllt om man bara önskar sig något tillräckligt hårt, så skulle inte flygresan ha tagit mer än 1timme. På slutet insåg jag hur jag spände mig i hela kroppen, tittade ut igenom fönstret och tänkte “landa, landa.. NU. Men landa då!

Att ta sig till flyget var inga större konstigheter förutom att V råkade tappa sitt pass och jag mitt boardingcard längs vägen. Vi var lite för upptagna i vår egen diskussion för att samtidigt ha kunna ha koll på allt annat. Säkert viftade vi lite med händerna också för att verkligen poängtera något och så flög lite papper ut ur händerna. Jag höll på att skriva att det är sånt som händer, men insåg sen att det kanske inte alla som är lika slarviga som mig! Men det gick bra och tack vare lite medmänniskor runt omkring oss som tydligen hade bättre koll än vi själva så fick vi snabbt tillbaka dom.

Vi tränger in oss i våra säten, V sitter vid fönstret och jag tar stolen i mitten. No big deal. Trodde jag i alla fall. En av de sista som bordar flyget är ett större kompisgäng, varav en naturligtvis hamnar bredvid mig. I början lägger jag knappt märke till honom, utan petar mest uttråkat på V som håller på och somnar. Straxt därpå är även killen bredvid uttråkad och börjar prata med mig. Lite small talk om oväsentligheter för att underhålla oss själva är ju rätt standard på flyg. Det är då som jag märker att han är full. Inte sådär dreggigt full, men närapå. Hans logik är inte direkt på topp om man säger så, så vi pratar lite snabbt innan jag tröttnar och vänder mig till V som har vaknat till och finner situationen rätt underhållande. Jag leker lite med mobilkameran, varav killen bredvid ser sin chans och vill ha en bild på sig själv med min mobil. I handen håller han nu en öppnad flaska alkohol. Visserligen en sådan där liten 50ml, men effekt har den allt. Armar och överkroppen svänger fram och tillbaka över både gången och mig. Flaskan var öppen och innehållet höll på att rinna ut på mig flera gånger. Då får han för sig att bjuda V på en sup. Du vet, sådär män emellan. Manlig bonding och allt det där. För en sådär 5 minuter existerade jag inte det minsta i hans värld.. Förutom den där lilla detaljen att jag satt där mitt emellan dem och med en full främling lutades över mig.

Jag får nog och ber om hans spritflaska. Det är inte många droppar kvar nu, men jag har ingen lust att få resten över mig. Efter lite lirkande lyckas jag i alla fall och skruvar åt locket ordentligt. I allt det där lirkandet så tog jag upp Marrakech. Ett rätt enkelt samtalsämne eftersom vi uppenbarligen är på väg dit. Varav han liksom stannar till, tittar undrade på mig och frågar “Marrakech???”. Det tar någon minut innan han har lyckats samlat tankarna igen och undrar lika förvånade om vi inte längre är i Europa.. Varav han snabbt studsar upp ur stolen och går fram till en av hans kompisar och frågar förvånat om de är på väg till Marocko.

Efter ett tag somnar han ändå med huvudet vilades på armstödet så halva huvudet stack ut i flygplansgången. Personalen var mindre glada att ständigt behöva hålla tillbaka huvudet för att kunna passera med sin vagn. Jag är rädd för att han snart ska vakna upp och spy för oddsen att det skulle hamna på mig i så fall är alldeles på tok för höga.

Efter ett tag så går fyllan över till nästa fas, då kroppen gör sitt bästa för att bli av med alkoholen. Han börjar svettas och hans kropp börjar lukta som det brukar göra. Flyget är fullbokat och jag sitter bredvid honom på en 3,5timmes flygning. Han luktar illa och hans underkropp vrider sig mer och mer mot mig i sömnen och jag kryper mig närmare och närmare V.  Lukten blir värre och värre och efter ett tag börjar det lukta bajs. Lite har han nog bajsat på sig, inte så att det syns eller tränger igenom hans byxor. Men det luktar! Han sover fortfarande, men har tack och lov flyttat sig lite längre bort ifrån mig. Jag stirrar ondsint på klockan som envisas med att gå alldeles för sakta. Det är 1,5h kvar.. Jag vill av flyget nu.

Jag sitter i princip så nära V som det bara är fysiskt möjligt och räknar minuter tills det är dags att landa. En halvtimme innan vi landar vaknar han till igen och vill prata. Jag vill inte ens vända mig om mot honom på grund av lukten. Hans tankar och ämnen hoppar precis hela tiden emellan helt skilda saker. Det är som hans hjärna inte lyckas hålla en enda tanke och agerar impulsivt efter vad som råkar dyka upp i hans huvud precis exakt den sekunden. Han lyckades med att leverera det absolut sämsta raggningsförsöket som jag någonsin har råkat ut för. Sluddrande och sittandes i sitt eget bajs försöker han bjuda ut mig, men mitt i kommer han av sig och glömmer bort vad han höll på att säga. Istället avslutar han meningen med att berätta om hur han behöver gå på toaletten. Charmigt.

Hans hjärna rusar emellan den ena halva tanken till den andra. Planet landar och rullar längs med banan. Friheten känns nära nu. Med spänning ser jag det första av flygplatsen genom flygplansfönstret. Det är en röd/orange byggnad i marockansk stil som vi kan skymta. Han kommenterar att det ser fint ut och om något annat som han tycker är fint, men jag förstår nästan ingenting av det. Hans hjärna hoppar igen och byter tankemönster. Helt plötsligt vill han vara rolig och det absolut roligaste som han kunde tänka sig just då är att relativt högljutt utbrista att det finns en bomb på flyget. Jag säger lugnt åt honom att han borde lugna ner sig. Han utbrister igen att det finns en bomb ombord och vänder sig till mig och frågar om jag är rädd. Jag lutar mig bort mot V och försöker på alla sätt och vis markera att jag inte känner honom i huvudtaget. 5minuter senare öppnas flygplansdörrarna och folk släpps ut.