Igår vaknade jag med ett rejält ryck.. Snö virvlade runt utanför fönstret. SNÖ! Det är slutet av mars och visst känns det bara helt fel. Men som svensk så känns det mest bara så och så vaknar man och fortsätter med sin dag. I London däremot är snö likamed KAOS, bilköer och inställda flyg. Och det var just det där sista som jag blev orolig över eftersom jag.. som sagt skulle flyga hem till Sverige.

Så det var bara att sluta snooza, slänga sig upp ur sängen, på med kläder, in med väskan i bilen och hoppas på det bästa. Bra nog var det lördagsmorgon och relativt tomt på vägarna. Det var flera bilar som hade problem med vägunderlaget, med det blev i alla fall inga större förseningar och jag hann hänga lite på flygplatsen. I säkerhetskontrollen stod personalen och hoppades på ett förvärrat väder så att de kunde sluta tidigare. Kroppen behövde kaffe och  efter ett tag påbörjades boardingen utan några problem. Allt gick förvånatsvärt smidigt ändå. Alla sitter ombord och väntar otåligt när det helt plötsligt visar sig att avisningsmaskinen är trasig. Med tanke på vädret så är det rätt högprioriterat och vi fick snällt sitta och vänta där tills den hade lagats.

Men som lite tröst blev jag hämtat på flygplatsen av hela familjen och en stor påse med svenskt godis. Lycka! Sen har jag mest fikat, ätit mat och umgåtts. Som vanligt alltså.

Vilken stressig dag! Men nu har jag slängt ner lite kläder i väskan, letat rätt på mitt pass och skrivit ut mitt boarding card. I hela två veckor hade jag tänkt äta svenskt godis, gräddost (!!!), påskmat och allt annat gott som jag kan hitta i föräldrarnas kylskåp. Sen ska jag hänga lite med min familj, kärleksbråka lite med min yngsta lillebror på traditionsenligt vis, dela säng med katter & få krama om min bästa vän. Och det bästa är att jag får göra det om och om igen i hela fantastiska TVÅ VECKOR! Det är lyx! Hur ska det gå när jag jobbar heltid sen och bara har 5 veckors semester?

Men först ska jag pussa på pojkvännen, låta honom laga mat till mig och imorgon skjutsa mig till flygplatsen.

Det är förresten knepigt att packa för två veckor när man bara har ett handbandage och dessutom måste ta med tung kurslitteratur. Fast egentligen vet jag ju att två veckor i sverige betyder nästan två veckor i myskläder. Dessutom kan jag inte bestämma mig för om jag är galen eller ett geni för att ha börjat rullat ihop mina kläder så att de inte blir skrynkliga och inte tar lika stor plats.

Skriver förresten det här på tunnelbanan just nu så det får bli kort helt enkelt.

 
Bästaste Emmy lade häromdagen upp lite bilder ifrån 2008 och en kväll då vi två gick ut lekte lite med kameran. Jag blir fortfarande alldeles glad i kroppen av att se bilderna och att det bästa är att det krävdes egentligen inget speciellt. Med hjälp av bra sällskap, lite konstig rekvisita, fantasi och en random kamera så lyckades vi skapa minnen i en lekpark som vi båda kommer att komma ihåg lääänge! Det var en helt oambitiös kväll som slutade i galenskaper och skratt.