20131109-DSCF3997small-220131109-DSCF3993small

Jag har förresten glömt att posta det här, men när vi var i Cambridge för några veckor sedan så passade vi på att besöka Cambridge Wine Merchants.  Det är en liten vinbutik som ligger i närheten av floden och är helt fullproppad med viner ifrån hela världen och långa beskrivningar på post-it lappar. Det märktes att personalen verkligen hade ett eget vinintresse och de tipsade och informerade passionerat om olika viner. Det är kul när det finns någon som man verkligen kan fråga om tips och som kan sina grejer. Speciellt när vi oftast brukar använda oss av ta-ett-vin-på-måfå-och-hoppas-att-det-är-gott-metoden. Lite grann som en mildare variant av rysk roulett.

I alla fall så har de hur mycket som helst och det finns även en liten hörna med bord som man kan slå sig ner för att prova lite olika viner. Det är inte världens mest ombonade lilla hörna, men väldigt lugnt och lite mysigt ändå. Det känns dessutom lite extra skönt att sitta inomhus när man ser hur alla människor fryser utanför de stora fönstret. Några sitter och läser tidningen och bara hänger. De flesta nöjer sig med ett glas vin, så det är perfekt om man vill undvika stöket som är på en hel del pubbar/barer. 

20131109-DSCF3989small-2

books

Jag brukar vara en riktigt boknörd under främst hösten och vinterhalvåret. Jag menar, hur många tycker inte om att mysa ner sig under en filt när temperaturen börjar sjunka mot noll? De senaste veckorna så har det i och för sig bara blivit studielitteratur för min del, men jag tänkte ändå tipsa er andra om 3 böcker som jag gillar. Det är några av de böcker jag kan komma på såhär apropå ingenting.

Du kommer nog att märka att jag har en viss smak när det gäller böcker. Jag läser i och för sig lite allt möjligt, men det är vissa typer av böcker som intresserar mig mer än andra. Det här är några av dem.

Tusen strålande solar, Khaled Hosseini. Ödet, krig och förlust för Mariam och Laila samman, två generationers kvinnor med olika syn på kärlek och familj. Bortgifta med samma man. Och medan de uthärdar det ständigt upptrappade våldet omkring dem, i hemmet såväl som på Kabuls gator, kommer de allt närmare varandra. De blir som systrar, som mamma och dotter för varandra, och deras starka vänskap kommer till sist att förändra inte bara deras liv, utan även den kommande generationens liv.

Den vita tigern, Aravind Adiga. Balram Halwai föds i en fattig familj på den indiska landsbygden. Tidigt tas han ur skolan för att arbeta i en teservering och bidra till familjens försörjning. Men inom sig bär han på drömmen att lämna det fattiga, tunga livet. Att lämna Mörkret. När en rik jordägare söker en chaufför till sin son och Balram får jobbet, tar han de första stegen mot sin dröm. I den glittrande och pulserande storstaden New Delhi möter han ett annat Indien. Han suger i sig alla nya intryck och lär sig snabbt. Han övertalar sig själv att vägen till de hägrande höjderna får kosta vad den vill. Ja, även ett mord kan vara berättigat för att nå dit.

Harens år, Arto Paasilinna. Journalisten Vatanen lever i ett vakuum av tristess. Hans liv präglas av sprit och äktenskapliga bekymmer. Så en dag kör han på en liten harunge och ödet utser honom att rädda livet på den. Med den sargade harkroppen i sina händer överväldigas Vatanen av känslor som är så starka att de inte bara tränger undan hans leda och uppgivenhet utan också förmår honom att där på plats bestämma sig för att klippa banden till sitt trista vardagsliv. I en känsla av befrielse tar Vatanen harungen i famnen och ger sig ut på en odyssé i det finska landskapet.Här råkar de ut frö den ena dramatiska händelsen efter den andra. Bland annat förirrar de sig över gränsen till Sovjet där de fängslas. Harens år är ett fascinerande yttre och inre äventyr, en levande naturskildring och en folklig skröna full av humor och värme.

20131123-IMG_9492small-320131123-IMG_9626small-2

I lördags gjorde vi en liten revansch på Richmond Park. Det gick ju inte alls som vi ville förra gången, men den här gången såg vi MASSOR av hjortar. De är vilda, men är naturligtvis vana med människor. De rörde sig knappt när vi kom närmare och närmare och gick över bilvägen precis som om de ägde stället.

Som vanligt så har jag tagit alldeles för många bilder för att jag ens ska hinna gå igenom dem nu. Har nämligen en tenta nästa vecka som jag måste plugga till. Men det kommer nog fler bilder så småningom!

Det var kul att man kunde komma så nära inpå! Fast det är klart att ett teleobjektiv skulle inte ha suttit helt fel.

Work and travel Visa Visum till Australien

Så, nu är även mitt visum till Australien fixat och godkänt! Nu är det bara att börja titta på flygbiljetter och lite annat småfix och sen är vi redo att ta oss an landet Down Under i Juli 2014.

Det känns fortfarande väldigt overkligt och avlägset, men så småningom kommer vi att stå där på flygplatsen och säga adjö till nära och kära och Europa. Än så länge kan jag bara visualisera hur det kommer att vara att lämna allt bakom sig och hoppa på det som som kommer vara mitt livs (hittills) längsta flygresa. Men sen är det mest blankt och det känns som att allt eller inget kan hända.

20121224-IMG_0523small-2

Är jag den enda som får lite panik över alla “snart är det jul!”-inlägg som hela bloggosfären verkar fyllas av? Det är mest längtansfulla och inspirerade inlägg över mys, julklappar och allt sådant där som brukar höra till. Men alla de där inläggen känns som de är skrivna i en annan tid, som om jag läser gamla inlägg ifrån förra julen. För jul nu? Nä, det känns bara fel på så många plan.

De senaste månaderna har jag verkligen levt i förnekelse och det var inte förrän för kanske 2 veckor sedan som jag vågade erkänna för mig själva att det var höst nu. Det var länge sedan som vädret för något annat är höst här, men jag har inte velat insett det. Jag vet inte riktigt varför, för vad spelar det egentligen för roll vilken årstid det är? Men det känns tyngre och jobbigare på något sätt.

Det känns verkligen inte som jul. Visst är det kallt, grått och mörkt.. Men jul? Njae. Jag har inte ens börjat fundera på julklappar och allt sådant.

Vad gör man om man har tappat all julkänsla? Tycker att iden och konceptet jul verkar så mysigt, men de senaste åren har jag verkligen inte känt av det själv. Jag vill så hemskt gärna bli fylld av mysiga julkänslor, glitter och mys. Men det har mest gått på automatik.  Jag har följt samma  traditioner som tidigare och gjort precis allt det som ska göra. Men hur jag än gör så hittar jag inte riktigt den julkänslan. Inte på riktigt i alla fall.

Nästa jul och året därefter kommer antagligen att firas på en strand i Australien, så det här är min sista svenska jul med familjen på ett tag. Så jag vill verkligen hitta den där känslan, men jag vet bara inte hur. Hur känner du inför julen?